ARVID JURJAKS

I lördags var jag på invigningen av Etikett i Malmö. I en ursnygg bunker kunde man gå omkring och titta på konst, teater, dricka absint och äta gazpacho och bönröra ur en stor fitta.

Efter att ha gjort allt det där (utom att dricka av absinten) gick jag hem och skrev en artikel som idag är publicerad i Sydsvenskan.

Tyvärr finns artikeln inte på nätet, så vill man läsa den får man kolla i papperstidningen. Vad som däremot inte finns i papperstidningen, men väl på nätet, det vill säga här, är en bild på konstnären Hanna Sjöstrands fina middagsbord.

Samt ett sedvanligt utdrag ur texten:

”Det rycker i handtaget till källardörren. Vi är en handfull besökare som hänger på låset när Malmös nya kulturscen, Etikett, ska invigas, och vi kommer inte in. Samtidigt letar sig svordomar och mummel om hammare ut i den kylslagna lördagsnatten från insidan.

Ett skyddsrum i Norra Sorgenfri har tagits i besittning av dramatikern Ludvig Uhlbors och konstnärerna Hertha Hanson, Linnea Carlsson och Hanna Sjöstrand. En självklart plats för ett alternativ till galleriernas vita väggar och symboliskt framför allt för Uhlbors idé om dramatiken som ett motstånd, något som förstärks av den strulande dörren. Ingen ska hoppas på tillgänglighet. Till slut glider den dock upp.”

Läs också:

• Ludvig Uhlbors blogg, Dividatoriet. Där finns de texter som ligger till grund för hans nya föreställning ”Tystnadens museum” som hade premiär på invigningen.

I fjärde numret av Arbetaren skriver jag om Pipilotti Rists videokonstverk ”Homo sapiens sapiens” på Louisiana i Danmark och katolska kyrkans reaktioner när verket först visades för fem år sedan. Texten finns bara i pappersversionen av tidningen.

”Det är lätt att tycka att feminismen i Rists verk är fantasilös, rent av mossig. Kvinnan i nära samklang med naturen, farlig och mystisk i ett primitivt, förspråkligt tillstånd. Men uppenbarligen har den effekt då den fortfarande kan få gamla patriarkala samfund att bli rädda över att få kulorna krossade.”

Mer:

• Man kan kolla på ett lite halvdant klipp av verket på Youtube:

Idag skriver jag i Sydsvenskan om de många skiftande analyserna av ”Avatar” som poppar upp här och var, mer eller mindre kvasiintellektuella.

”I antalet tolkningar kan filmen snart tävla med en annan berättelse om blå varelser. I Smurfarna har man sett propaganda för både kommunism och Ku Klux Klan. ”Avatar” ligger inte långt efter.”

Mer:

• I texten nämner jag scifi-bloggen io9:s intressanta text om James Camerons film som ett resultat av vitas skuld inför århundraden av rasistiskt förtryck. Läs den texten här: ”When will white people stop making movies like ‘Avatar’?”

Christina Ouzounidis, dramatiker och regissör på Teatr Weimar i Malmö, har hajpats i teatersverige. Hennes queera pjäs ”Heterofil” spelas idag och på måndag på Stockholms stadsteater.

Idag intervjuar jag henne i Sydsvenskan.

”Det har varit ett sätt för mig att kasta ljus på de ofta rätt osynliga företeelserna som jag hatar ur djupet av mitt hjärta, som man ständigt möts av, men som samtidigt är så svåra att sätta fingret på. Det kan handla om patriarkala strukturer eller dolda och outtalade överenskommelser för hur vi ska leva eller hur vi ska bygga våra relationer”

Lyssna på:

• Pjäsen ”Heterofil” som hörspel på sajten Radiowy.se (betonas som typ ”ravioli”).

Tidskrift för litteraturvetenskap, TFL, hade senast temat ”Fiktion på internet”. Texterna i numret handlar om fanfiction, konvergens och remediering. Idag skriver jag om allt det där i Sydsvenskan, med utgångspunkt i TFL.

”Boken är till exempel fortfarande norm, även bland ettor och nollor, som gör allt för att efterlikna pärmar och papper. Ta bara namnet på den ambitiösa digitaliseringssatsningen Project Gutenberg. Boktryckarkonstens fader, 1400-talstysken Johann Gutenberg, vad har han med internet att göra?

Medievetare kallar det remediering. Nya medier uppstår genom att härma de gamla, samtidigt som de gamla tar efter egenheter hos de nya. Det där kan vi. Men för att förklara den tummelplats som internet utgör har det krävts ännu en term: konvergens.”

I söndags skrev jag i Sydsvenskan om den skeva könsfördelningen i det urval av författare som ska ingå i Kungliga bibliotekets digitaliseringssatsning. Oerhört pinsamt, tyckte man på KB, och i tisdags ringde deras kommunikationschef upp mig och berättade att de ska se över listan.

I Sydsvenskan idag säger riksbibliotekarien Gunnar Sahlin att listan nu ska kompletteras med ungefär fem kvinnliga författare.

Se också tidigare inlägg: ”Kvinnliga författare glöms bort vid digitalisering”

Idag skriver jag i Sydsvenskan om Kungliga biblioteket och Sveriges författarförbund som i sitt viktiga projekt att digitalisera det svenska, litterära 1940-talet konstigt nog glömt bort kvinnorna.

Texten finns inte på Sydsvenskans sajt, så tills vidare lägger jag ut den pyttelite längre och oredaktörade texten i sin helhet här.

När Kungliga biblioteket (KB) tillsammans med Sveriges författarförbund (SFF) bestämmer sig för att digitalisera det svenska 1940-talet och göra det fritt tillgängligt på internet är det idel prominenta namn i urvalet. Det är också idel manliga namn. Av de 20 prosaister och poeter som valts ut i KB:s pionjärsatsning är bara två kvinnor. Poeterna Elsa Grave och Anna Greta Wide.

40-talet är en av de mest intressanta perioderna i den svenska litteraturhistorien. Epoken har också givit namn åt fyrtiotalismen, en löst sammanhållen strömning delvis präglad av existentialistiskt grubbel och beredskapsångest.

Manligt och svårt. Inte konstigt att kvinnorna höll sig till annat. Nu var det inte riktigt så. Men det har KB och SFF, precis som många före dem, glömt. I en avsiktsförklaring heter det att man har ”identifierat ett material som har stort kulturvärde”. Tydligen lyckades man inte identifiera namn som Rut Hillarp, Eva Neander och Ella Hillbäck. Knappt har de ens tagit sig in i den officiella litteraturhistorien innan de alltså utestängs igen. Digitaliseringsprojektet är kanonbildande. Men det har KB och SFF nog inte tänkt på.

Publicerad i Sydsvenskan, 2010-01-10.

Läs också:

• Avsiktsförklaringen på KB:s sajt, med listan över samtliga 20 författare som ska digitaliseras.
• Idéskiss till digitaliseringsprojektet.

Idag är jag tillbaka på den gamla eminensen Nittonde Stolen med en recension av Stig Sæterbakkens roman ”Osynliga händer”.

”Det finns gott om kriminalare med dåliga vanor och tvivelaktiga metoder. Kristian Wold är en av dem. Men till skillnad från deppiga farbröder på vischan, som dricker dåligt kaffe och smygröker på tjänsterummet, har vi här att göra med en kommissarie som verkligen sitter i skiten.”

Idag skriver jag i Sydsvenskan om Tiger Woods, senaste numret av Vanity Fair och EA Sports nya satsning på skandalgolfaren.

”Vanity Fairs långa analys lär bara vara början av en räcka försök att förmänskliga och fördjupa bilden av golfproffset, med mer eller mindre hjälp från Woods eget pr-maskineri.”

Läs också:

• Vanity Fairs artikel om Tiger Woods.
• EA Sports vd:s blogginlägg om Tiger Woods.

Idag publiceras en intervju som jag har gjort med belgiske konstnären Luc Tuymans i Sydsvenskan. Tuymans ställer just nu ut på Moderna museet Malmö. Gå och se!

”Jag vet inte hur många separatutställningar jag har gjort. Det här är kanske den 95:e, och jag har varit del av minst 300 grupputställningar och verkligen varit runt hela världen. Jag har fått ett slags stjärnstatus.”

Här är förresten ytterligare artiklar om Moderna museet Malmö som jag har skrivit:

• Här ska konsten härska (Sydsvenskan 2009-12-18)
• Butiken i museet en miljonaffär (Sydsvenskan 2009-12-22)