ARVID JURJAKS

Steve Sem-Sandberg till höger. Till vänster: samtalsledaren Niklas Törnlund.

I onsdags kväll ordnade Litteraturbaren i Lund en författarträff med bland annat Steve Sem-Sandberg. Jag var där och lyssnade och skrev kort om det i Sydsvenskan i fredags.

”Fniss i salongen, för sci fi är ju det verkligt fula, vet vi, och Sem-Sandberg skäms så mycket för sina unglitterära övningar i genren att han tagit avstånd från dem, bland annat i ett långt inlägg till artikeln om sig själv på Wikipedia.

Men ändå: ”Att kunna skapa världar med egna lagar och regler är viktigt för mitt skrivande”, berättade han.”

Mer:

• På Wikipedia: Steve Sem-Sandbergs avståndstagande från sina första böcker.

I torsdags träffade jag Ola Salo och Lars Ljungberg i The Ark för TT Spektras räkning. The Arks nya skiva släpps den 26 april, men redan nu finns intervjun att läsa lite här och där, bland annat på UNT.se.

I nya Arena intervjuas bokaktuella Ebba Witt-Brattström om sin relation till queerfeminismen. Det är ingen hemlighet att det är teorier som inte faller Witt-Brattström på läppen. Men det märkliga är inte det faktum att hon är kritisk, utan sättet på vilket hon formulerar sin kritik.

Om det skriver jag i Sydsvenskan idag. Texten finns inte publicerad på Sydsvenskans webb. Så jag lägger upp den här istället:

”Från att leda kampen till att stå bredvid och se trupperna dra mot nya fronter. Ungefär så beskriver litteraturprofessorn och snart bokaktuella Ebba Witt-Brattström sitt förhållande till yngre generationers feminism i en intervju i nya numret av Arena. Då: Grupp 8, underdogs, 1970-tal. Nu: Queer?

Witt-Brattströms hållning blev tydlig under bråket med Tiina Rosenberg efter bildandet av Feministiskt initiativ för fem år sedan. I intervjun delar hon ut ett par nya, rätt osnygga, snytingar till både Rosenberg och Gudrun Schyman.

Men det märkliga är inte att Witt-Brattström är kritisk mot queerfeminism utan hur kritiken formuleras. I upplevelsen av att queer skuldbelägger kvinnor röjer hon en rädsla som påminner om antifeministers beskrivning av feminister som manshatare. Reaktionen liknar enreflex snarare än ett genomtänkt ställningstagande av en under flera decennier verksam feminist.”

Göran Persson blir byst i riksdagen och allt fler artister ställer upp för politiska partiers kampanjer. I lördags publicerade Sydsvenskan mitt reportage om konstens förhållande till makten.

”Det är tyst i riksdagshuset. Den här måndagskvällen är vi bara två personer som tar oss igenom den flygplatslika säkerhetskontrollen vid allmänhetens entré för att gå den guidade visningen av riksdagens konstsamlingar.

Sedan några år tillbaka har inköpen upphört. Det finns inte längre plats för mer konst.

I det ståtliga trapphuset bligar forna landsfäder på oss från höga stensocklar. Stränga, barbröstade byster i svart granit.”

I onsdags pratade psykoanalytikern Clarence Crafoord, filosofen Jeanette­ Emt och etnologen Jonas Frykman Stadsbiblioteket i Malmö om drömmen om att bli någon annan. Jag skriver om det i Sydsvenskan idag, med citat från gamla romare och allt.

”‘Mål för min längtan är jag’, ojar sig Narcissus i Ovidius tappning, olyckligt förälskad i sig själv. Myten ekar i föreställningen om att förverkligas, och paradoxalt nog förvandlas, till ett enhetligt och sant jag, bortom spel och masker. Frågan är om inte förälskelsen i jaget är och kommer att förbli olycklig.”

Mer:

• På temat förvandling och jaget rekommenderar jag dokumentären ”Ångrarna” om två män som byter kön och sedan ångrar sig. Filmen har haft premiär i Stockholm och visas på Doc Lounge i Lund den 20 april.

Idag skriver jag i Sydsvenskan om två parodier av logotyper: Alliansens logga, som blev All Insane, och som Alliansens pr-folk förstod att använda till sin fördel genom att twittra under det hånande anagrammet; samt om loggan för OS i London 2012, vilken har blivit rejält utskälld, bland annat för att den ser ut som om Lisa Simpson utövar fellatio.

”I mars kom den borgerliga Alliansens nya logga, och kritikerna tävlade om att få måtta vid fotknölarna. Vad göra? En klassisk strategi är att erövra förolämpningen. Metoden brukar användas av förtryckta grupper som ett sätt att motarbeta förtrycket. Funkar väl lika bra om man sitter i regering, tycks pr-avdelningen hos Alliansen ha tänkt.”

Mer:

• Facebookgruppen ”The London 2012 olympics logo looks like lisa simpson giving head” har nu över 62000 medlemmar och publicerar en rad parodier på temat.
• ”Despite Changes, There’s Little to Love in 2012 Olympics Logo” – New York Times om OS-loggan den 28 mars 2010.
• Anagrammet All Insane skapades av Erik Hiort af Ornäs. Han skriver om det här.
• All Insane på Twitter.