in Litteratur

Murakami

I dagens Sydsvenskan recenserar jag de två första delarna av Haruki Murakamis roman ”1Q84”. Första delen är briljant. Den andra något saggigare. Men jag streckläste dem båda på två dagar, och njöt helt klart mer än vad jag led (även om jag precis hade opererat ut en visdomstand och fick leva på flytande föda).

Jag hoppas folk på universiteten får gott om tid att fundera över Murakamis metalitterära och referensdrypande bygge.

[—] Det brukar heta att en bra berättelse får läsaren att känna sig smart. Med Murakami blir jag en jonglör, som trots att allt fler teman och dimensioner kastas till mig, kontrollerat håller alla bollar i luften. Kvinnliga lönnmördare, sjuka våldtäktsmän, metafiktiva klurigheter, oskrivna romaner, parallella dimensioner, portar till andra världar, sex, kvinnobröst och mera sex. Och inte minst en stilistisk fingerfärdighet dold i ett bedrägligt lättsamt språk med varm humor. Situationen är perfekt. Jag känner mig inte smart. Jag känner mig helt jävla överlägsen.[—]”

Läs hela recensionen på Sydsvenskan.se.