ARVID JURJAKS : FRILANSJOURNALIST

Ett uppsamlingsheat av texter från här och där under hösten som av olika anledningar inte hamnat här tidigare.

Döden bakom luren – Krönika i Sydsvensakn om bristen på engagemang för kinesiska tillverkare av Iphone.
Skärpa i repris – Recension i Sydsvenskan av Liv Strömquists senaste album ”Ja till Liv!”.
Näringsliv och kultur utanför komfortzonen – Kommentar i Sydsvenskan angående seminarium med kulturministern.

Större delen av sommaren har jag arbetat på Sydsvenskans kultur- och nöjesredaktion. Dels som reporter, dels som redaktionssekreterare och dels som nyhetschef.

Här är några av de artiklar som jag skrev:

Recension: Morrissey i Köpenhamn.

Recension: Viktor Johansson – Wrestlarna.

Intervju: Amanda Svensson och Torbjörn Flygt.

Kommentar: Bloggbluffens litteraturhistoria – om den fiktiva bloggkaraktären Amina Abdallah Arraf al Omari.

Intervju: Han är doktor i deckare – Filmvetaren Michael Tapper om sin avhandling.

I dagens Sydsvenskan recenserar jag de två första delarna av Haruki Murakamis roman ”1Q84″. Första delen är briljant. Den andra något saggigare. Men jag streckläste dem båda på två dagar, och njöt helt klart mer än vad jag led (även om jag precis hade opererat ut en visdomstand och fick leva på flytande föda).

Jag hoppas folk på universiteten får gott om tid att fundera över Murakamis metalitterära och referensdrypande bygge.

”[---] Det brukar heta att en bra berättelse får läsaren att känna sig smart. Med Murakami blir jag en jonglör, som trots att allt fler teman och dimensioner kastas till mig, kontrollerat håller alla bollar i luften. Kvinnliga lönnmördare, sjuka våldtäktsmän, metafiktiva klurigheter, oskrivna romaner, parallella dimensioner, portar till andra världar, sex, kvinnobröst och mera sex. Och inte minst en stilistisk fingerfärdighet dold i ett bedrägligt lättsamt språk med varm humor. Situationen är perfekt. Jag känner mig inte smart. Jag känner mig helt jävla överlägsen.[---]”

Läs hela recensionen på Sydsvenskan.se.

Idag har jag recenserat Viktor Johanssons nya diktsamling ”Game Over” (utgiven på Modernista) i Sydsvenskan. Jag gillar verkligen Johanssons poesi, men någonstans blir det lite för yvigt. Samtidigt känns det oerhört befriande att man inte kan sortera in honom i ett samtidspoetiskt läger hur lätt som helst.

”[---]‘Game Over’ är ett intertextuellt disco med referenser till The Knife, animeregissören Hayao Miyazaki och The Streets; Turtles förstärker bilden av vuxenblivandet som en ångestladdad mutation, och alluderingar på ‘Blade Runner’ matchar en tydlig utanförskapstematik som genomsyrar hela boken.

Och så titeln, som förvarnar om de postapokalyptiska stämningar som Johansson gärna laborerar med, men som också signalerar generationsskildring. Ta bara formuleringen ‘jag blåser andan i kassetten enligt vår gamla ritual’. Det är en fantastisk scen som rymmer många konnotationer, åtminstone för 80-talister uppvuxna med Nintendo.[---]”

För tre år sedan skrev jag om Viktor Johanssons debutsamling, ”Kapslar” på numera insomnade Nittonde Stolen:

• ”Oro mellan tunna, rosa väggar”

Viktor Johansson är också en av de drivande bakom sajten Ett lysande namn, som jag också skrivit om tidigare.

Sydsvenskan publicerar idag min recension av Liv Strömquists senaste seriealbum ”Prins Charles känsla”.

”Liv Strömquist är i högsta grad politisk. Inget snack om den saken. Men hennes metoder är inte plakatets. Hon tar ett steg till, och frågar sig varför, undersöker, hämtar stöd hos forskare, vrider, vänder, utan att glömma bort att berätta en historia.

Dessutom, vilket är minst lika viktigt, gör hon det omöjligt att skilja humorn från allvaret. Insikten betyder inget utan garvet, och tvärt om.

Och ju längre jag läser desto tydligare framstår det: Liv Strömquist är lika mycket essäist som serietecknare.[---]”

Jag har tidigare skrivit om serier för litteratursajten Nittonde Stolen:

• Sex samtida
• När handsken är kastad
• Konstnärlig stiltje bland serietecknare
• Ångest, absurd humor och svärta i ny serie av Benjamin Stengård

Idag skriver jag om den egensinnige författaren Pär Thörns nya bok på Nittonde Stolen.

”Det går att läsa ‘Land skall med lag byggas’ som en undersökning av orsakssamband som ett slags berättelsernas grundstomme. Den ena händelsen leder till den andra, och så är snöbollen i rullning. Men vilken sorts berättelse uppstår om man låter sambanden vila helt på språkliga associationer?”

Läs också:

• Jag intervjuar Pär Thörn i Sydsvenskan vintern 2008 inför Pär Thörns sms-dikter som skickades ut under julen.

Idag är jag tillbaka på den gamla eminensen Nittonde Stolen med en recension av Stig Sæterbakkens roman ”Osynliga händer”.

”Det finns gott om kriminalare med dåliga vanor och tvivelaktiga metoder. Kristian Wold är en av dem. Men till skillnad från deppiga farbröder på vischan, som dricker dåligt kaffe och smygröker på tjänsterummet, har vi här att göra med en kommissarie som verkligen sitter i skiten.”