ARVID JURJAKS : FRILANSJOURNALIST

I fredags var det vernissage för Louisianas utställning med Ai Weiwei. Jag var där tidigare under veckan och pratade med curatorn Anders Kold för TT Spektras räkning. Någon intervju med Ai Weiwei blev det dock inte, trots att han börjat trotsa den kinesiska regimens förbud mot att uttala sig i media. Däremot fick jag ett samtal med den svenske konstnären Torsten Jurell, som vid flera tillfällen bott och verkat i Kina.

Artikeln publicerades bland annat i Dagens Nyheter.

”[---]

Ursprungligen var det tänkt att Ai Weiwei skulle göra nya verk till utställningen. Sedan myndigheterna stärkt sitt grepp kring konstnären har Louisiana har varit hänvisade till befintliga verk. Men Ai Weiweis försvinnande i april höll på att stjälpa museets planer helt.

– Ingen visste var han befann sig. Han kunde lika gärna ha blivit avrättad, eller deporterad till Gobiöknen. Men vi bestämde oss för att bästa sättet att ställa oss solidariska med honom var att visa hans konst, säger Anders Kold.

Händelseutvecklingen det senaste halvåret har gjort museet försiktiga. För att inte förvärra situationen har de bland annat hållit låg profil i kommunikationen med Ai Weiwei och hans studio.

– Vissa stunder har jag funderat på om det är en nekrolog jag producerar, säger Anders Kold.

[---]”

John Cale, ni vet han som tillsammans med Lou Reed grundade The Velvet Underground på 1960-talet, kommer till Sverige nu i november. I fredags intervjuade jag honom på telefon från Frankrike för TT Spektras räkning.

”[---]

När John Cale avslutar sitt Nordenbesök i Malmö den 21 november gör han det på Malmö opera. Tillsammans med sitt band och delar av operaorkestern ska han framföra albumet ”Paris 1919″ från 1973 i sin helhet. Konserten kräver mycket logistik, och har sedan premiären 2009 bara spelats en handfull gånger.

Men vid varje tillfälle lägger Cale till ytterligare låtar, så att även konsertens andra del, som tidigare var en mer renodlad rockupplevelse, ska bli mer orkesterorienterad.

-Det känns helt enkelt mer elegant att ha en hel kväll med orkestern, säger han.

1977 högg du huvudet av en död kyckling och slängde ut det i publiken. Vad vill du nå ut med idag?

-Just nu vill jag bara ha roligt och spela en hygglig rock’n'roll.”

Intervjun kan läsas i sin helhet på bland annat GP.se.

Stjärnglans och galastämning. Eller lite i alla fall. När Nordiska rådets filmpris delades ut i Köpenhamn för någon vecka sedan var jag där och rapporterade för TT Spektras räkning.

Andra som också var där var Pernilla August och Lolita Ray, deras film ”Svinalängorna” vann ju priset. Helen Mirren var också där som hedersordförande för juryn.

Med min usla mobilkamera tog jag följande, närmast nostalgiskt pixliga bild av begivenheten.

Min rapportering cirkulerar runt i olika former på allehanda tidningssajter, till exempel på GP.se.

Mer om Nordiska rådets filmpris.

Redan tidigt i arbetet med mitt reportage om det intellektuella intresset för idrott stötte jag på teorin om att anledning till att det förekommer artiklar om fotboll på kultursidor under fotbolls-VM är att frilansande kulturskribenter helt enkelt gillar att förena nytta med nöje.

Jag försöker hålla min konsumtion av skid-VM i Holmenkollen på en måttlig nivå. Men också jag har svårt att slita mig när det drar ihop sig till stora tävlingar, om det så rör skidor, fotboll eller curling. Min nyfikenhet på kulturens relation till idrott föddes redan i somras. Då blev det en kritisk notis. I lördags publicerades ett större reportage. Jag vidhåller att min egen relation till sport är ytterst sund. Och texten är inte ett försök att förena nytta med nöje, eftersom reportaget skrevs innan tävlingarna i Norge startade.

”[---] Nej, kultur är en sak. Idrott en annan. Eller vänta, så här: Kultur är en sak. Innebandy en annan.

Det finns de sporter som upphöjts till konst av författare och intellektuella. Joyce Carol Oates har kallat boxning för ett ”ordlöst drama”, Roland Barthes skrev om Tour de France som en hjältedikt, och Haruki Murakami har jämfört maratonlöparens plågor med romanförfattarens.

Och så vart fjärde år, i samband med världsmästerskapen i fotboll, fylls tidningarnas kultursidor med stora tankar om ”the beautiful game”.

I vinter har ytterligare en sport tagit plats på parnassen: längdskidåkning. [---]”

Sverker Sörlin, som jag intervjuar i reportaget, jämför i sin bok ”Kroppens geni” Petter Northugs åkstil med poesi. En liknelse bara, försäkrar han, vilket skulle göra Northug till poet inom citationstecken.

• Läs förresten Sverker Sörlins skidblogg här (numera flyttad till DN).

För några veckor sedan skrev jag ett reportage, också det i Sydsvenskan, om poeter utan citationstecken. Den här gången om dem som i vår lämnar poesin för att ge ut böcker på prosa.

”Till och med en av Sveriges mest utpräglade och uppburna poeter när drömmar om ett prosaverk. Förra året publicerade nättidskriften Ett lysande namn en vindlande mejlväxling mellan poeterna Anna Hallberg och Ann Jäderlund. I ett av mejlen, daterat oktober 2009, skriver Jäderlund hur hon har börjat orientera sig bort från poesin: ‘Kanske, tänker jag, vill jag skriva prosa, fragment dyker upp, ett annat förhållningssätt. [...] Vill försöka läsa mer, vara närmare något annat – än poesi kanske, jag vet inte.’ I ytterligare ett mejl, daterat en månad senare, utbrister Jäderlund följande: ‘det är omöjligt för mig att föreställa mig att / hur jag någonsin skulle kunna formulera en rad – poetiskt – mer’.

I nästa nummer av tidskriften publiceras sedan ännu en mejlväxling, den här gången mellan Ann Jäderlund och en annan poet, Elisabeth Hjorth. Där, i ett mejl daterat mars 2010, återkommer Ann Jäderlund till sina prosa­planer: ‘Länge velat skriva prosa. Men det lyckas bara i några sekunder, några meningar. Men poesin vill jag skriva mer prosalik än tidigare.’ Hon fortsätter längre fram i brevväxlingen: ‘För mig vill jag närmare det sakliga. Utan att förlora poesins frihet.’[---]”

• Se förresten tidigare inlägg om nättidskriften Ett lysande namn.

Och så har jag varit i Danmark och besökt Picasso-utställningen på Louisiana för TT Spektras räkning. Artikeln har publicerats i bland annat Kristianstadsbladet.

Det är inte en ny fancy firmabildning, utan två äldre herrar som jag skrivit om under den senaste tiden. Om Ingvar Kamprad hela två gånger. Därav dubbletten i rubriken.

Eric Idle och Spamalot
På Nöjesteatern i Malmö spelas just nu Monty Python-medlemmen Eric Idles musikal ”Spamalot”. För TT Spektras räkning träffade jag Eric Idle inför premiären. Artikeln publicerades bland annat på DN.se.

Ingvar x 2
Malmö Stadsteater hade för ett tag sedan svensk premiär för ”Ingvar! En musikalisk möbelsaga”. Den är en både ärlig och ironisk hyllning till Ikeas grundare Ingvar Kamprad. För TT Spektra träffade jag regissör, manusförfattare och skådespelare. Artikeln publicerades på bland annat Folkbladet.se.

Innan dess hann jag gå på de öppna repetitionerna. Utifrån dem skrev jag en kort kommentar i Sydsvenskan om Ingvar Kamprads status som närmast religiös ikon.

De senaste veckorna har jag träffat ett antal män som skriver, filmar och skådespelar för en rad olika intervjuer publicerade på olika håll i landet.

Här är de:

Karl Ove Knausgård
Intervjuade den norske författaren i Malmö inför utgivningen av första delen av ”Min kamp” på svenska. Publicerad i senaste numret av Biblioteket i Fokus.

Bill Skarsgård
Träffade Bill Skarsgård och regissören Andreas Öhman under Malmö filmdagar för en intervju om det svenska Oscarsbidraget ”I rymden finns inga känslor”. För TT Spektra. Publicerad på bland annat DN.se.

Kristian Petri
Intervjuade regissören Kristian Petri om hans nya film ”Ond tro”. För TT Spektra. Publicerad på bland annat GP.se.

Fredrik Ekelund
Hängde med Fredrik Ekelund i hans barndomskvartér i sydvästra Malmö för en intervju om hans nya självbiografiska bok ”Fadevår, tack för ljuset!” Publicerad i bland annat Metro.

I torsdags träffade jag Ola Salo och Lars Ljungberg i The Ark för TT Spektras räkning. The Arks nya skiva släpps den 26 april, men redan nu finns intervjun att läsa lite här och där, bland annat på UNT.se.