Archive for the ‘Ett lysande namn’ tag
Poeter, ”poeter” och Picasso
Redan tidigt i arbetet med mitt reportage om det intellektuella intresset för idrott stötte jag på teorin om att anledning till att det förekommer artiklar om fotboll på kultursidor under fotbolls-VM är att frilansande kulturskribenter helt enkelt gillar att förena nytta med nöje.
Jag försöker hålla min konsumtion av skid-VM i Holmenkollen på en måttlig nivå. Men också jag har svårt att slita mig när det drar ihop sig till stora tävlingar, om det så rör skidor, fotboll eller curling. Min nyfikenhet på kulturens relation till idrott föddes redan i somras. Då blev det en kritisk notis. I lördags publicerades ett större reportage. Jag vidhåller att min egen relation till sport är ytterst sund. Och texten är inte ett försök att förena nytta med nöje, eftersom reportaget skrevs innan tävlingarna i Norge startade.
”[---] Nej, kultur är en sak. Idrott en annan. Eller vänta, så här: Kultur är en sak. Innebandy en annan.
Det finns de sporter som upphöjts till konst av författare och intellektuella. Joyce Carol Oates har kallat boxning för ett ”ordlöst drama”, Roland Barthes skrev om Tour de France som en hjältedikt, och Haruki Murakami har jämfört maratonlöparens plågor med romanförfattarens.
Och så vart fjärde år, i samband med världsmästerskapen i fotboll, fylls tidningarnas kultursidor med stora tankar om ”the beautiful game”.
I vinter har ytterligare en sport tagit plats på parnassen: längdskidåkning. [---]”
Sverker Sörlin, som jag intervjuar i reportaget, jämför i sin bok ”Kroppens geni” Petter Northugs åkstil med poesi. En liknelse bara, försäkrar han, vilket skulle göra Northug till poet inom citationstecken.
- Läs förresten Sverker Sörlins skidblogg här (numera flyttad till DN).
För några veckor sedan skrev jag ett reportage, också det i Sydsvenskan, om poeter utan citationstecken. Den här gången om dem som i vår lämnar poesin för att ge ut böcker på prosa.
”Till och med en av Sveriges mest utpräglade och uppburna poeter när drömmar om ett prosaverk. Förra året publicerade nättidskriften Ett lysande namn en vindlande mejlväxling mellan poeterna Anna Hallberg och Ann Jäderlund. I ett av mejlen, daterat oktober 2009, skriver Jäderlund hur hon har börjat orientera sig bort från poesin: ‘Kanske, tänker jag, vill jag skriva prosa, fragment dyker upp, ett annat förhållningssätt. [...] Vill försöka läsa mer, vara närmare något annat – än poesi kanske, jag vet inte.’ I ytterligare ett mejl, daterat en månad senare, utbrister Jäderlund följande: ‘det är omöjligt för mig att föreställa mig att / hur jag någonsin skulle kunna formulera en rad – poetiskt – mer’.
I nästa nummer av tidskriften publiceras sedan ännu en mejlväxling, den här gången mellan Ann Jäderlund och en annan poet, Elisabeth Hjorth. Där, i ett mejl daterat mars 2010, återkommer Ann Jäderlund till sina prosaplaner: ‘Länge velat skriva prosa. Men det lyckas bara i några sekunder, några meningar. Men poesin vill jag skriva mer prosalik än tidigare.’ Hon fortsätter längre fram i brevväxlingen: ‘För mig vill jag närmare det sakliga. Utan att förlora poesins frihet.’[---]”
- Se förresten tidigare inlägg om nättidskriften Ett lysande namn.
Och så har jag varit i Danmark och besökt Picasso-utställningen på Louisiana för TT Spektras räkning. Artikeln har publicerats i bland annat Kristianstadsbladet.
Viktor Johansson – ”Game Over”
Idag har jag recenserat Viktor Johanssons nya diktsamling ”Game Over” (utgiven på Modernista) i Sydsvenskan. Jag gillar verkligen Johanssons poesi, men någonstans blir det lite för yvigt. Samtidigt känns det oerhört befriande att man inte kan sortera in honom i ett samtidspoetiskt läger hur lätt som helst.
”[---]‘Game Over’ är ett intertextuellt disco med referenser till The Knife, animeregissören Hayao Miyazaki och The Streets; Turtles förstärker bilden av vuxenblivandet som en ångestladdad mutation, och alluderingar på ‘Blade Runner’ matchar en tydlig utanförskapstematik som genomsyrar hela boken.
Och så titeln, som förvarnar om de postapokalyptiska stämningar som Johansson gärna laborerar med, men som också signalerar generationsskildring. Ta bara formuleringen ‘jag blåser andan i kassetten enligt vår gamla ritual’. Det är en fantastisk scen som rymmer många konnotationer, åtminstone för 80-talister uppvuxna med Nintendo.[---]”
För tre år sedan skrev jag om Viktor Johanssons debutsamling, ”Kapslar” på numera insomnade Nittonde Stolen:
Viktor Johansson är också en av de drivande bakom sajten Ett lysande namn, som jag också skrivit om tidigare.
Ett lysande namn
Idag skriver jag kort om nya numret av webblitteraturtidskriften Ett lysande namn i Sydsvenskan.
”Poeten Ann Jäderlund vill skriva prosa. Det börjar bli en liten följetong vid det här laget.
I de två senaste numren av den nätbaserade poesitidskriften Ett lysande namn har hon i långa mejlväxlingar om poesi och skrivande beklagat sig över hur viljan att byta form inte matchar förmågan. [--]”
Mer: