I Sydsvenskan idag säger riksbibliotekarien Gunnar Sahlin att listan nu ska kompletteras med ungefär fem kvinnliga författare.

Se också tidigare inlägg: ”Kvinnliga författare glöms bort vid digitalisering”

Texten finns inte på Sydsvenskans sajt, så tills vidare lägger jag ut den pyttelite längre och oredaktörade texten i sin helhet här.

När Kungliga biblioteket (KB) tillsammans med Sveriges författarförbund (SFF) bestämmer sig för att digitalisera det svenska 1940-talet och göra det fritt tillgängligt på internet är det idel prominenta namn i urvalet. Det är också idel manliga namn. Av de 20 prosaister och poeter som valts ut i KB:s pionjärsatsning är bara två kvinnor. Poeterna Elsa Grave och Anna Greta Wide.

40-talet är en av de mest intressanta perioderna i den svenska litteraturhistorien. Epoken har också givit namn åt fyrtiotalismen, en löst sammanhållen strömning delvis präglad av existentialistiskt grubbel och beredskapsångest.

Manligt och svårt. Inte konstigt att kvinnorna höll sig till annat. Nu var det inte riktigt så. Men det har KB och SFF, precis som många före dem, glömt. I en avsiktsförklaring heter det att man har ”identifierat ett material som har stort kulturvärde”. Tydligen lyckades man inte identifiera namn som Rut Hillarp, Eva Neander och Ella Hillbäck. Knappt har de ens tagit sig in i den officiella litteraturhistorien innan de alltså utestängs igen. Digitaliseringsprojektet är kanonbildande. Men det har KB och SFF nog inte tänkt på.

Publicerad i Sydsvenskan, 2010-01-10.

Läs också:

• Avsiktsförklaringen på KB:s sajt, med listan över samtliga 20 författare som ska digitaliseras.
• Idéskiss till digitaliseringsprojektet.